Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Grannas Krister höll morgonbön för bondehären.
Han hade fått för sig, att varje människa hade
inom sig en osynlig Kristus, som gjorde henne
syndfri, bara hon trodde på denne Kristus.
Bönderna, som hade den rätta tron, ägde inom sig den
bäste Frälsaren och behövde därför inte offra några
dyrbarheter åt kyrkans avgudabilder. Spåboddes
svärmare, som blivit döpta på nytt enligt skriftens
ord, ägde inom sig en sådan helig Guds kraft, att
de inte kunde synda vidare, vad de än gjorde, de
kunde bara göra underverk, och kyrkans
vrång-lära skulle virvla bort för deras sanningsord så
som den torra sanden för stormvinden. Och om
fursten vågade gå emot dem med världslig makt,
skulle den himmelske Jesus själv och alla hans
änglar strida på deras sida.
Magne orkade inte höra honom längre. Mitt
under predikan steg han till häst och red därifrån
tillsammans med ynglingen, som ivrigt vinkade åt
sina kamrater. De följde i blinken, sprungo med
rop och skrän i sadeln och tumlade sina hästar runt
på fläcken. Grannas Krister vände sig om i
predikstolen och skakade ursinnigt sina knytnävar mot
dem, den gamle bondehövdingen steg upp från sin
mäktighets tron och vinkade åt dem att hålla stilla,
men Magnes ryttare sågo inte ens däråt. Djuren
trängdes och tvingades fram med vinande slag,
svordomar foro med knall och brak genom luften, här
och där i massan reste sig en häst på bakbenen,
skrämd och förvildad, och fick stryk från alla håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
