Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
tills han tygades ner igen — så spred sig
ryttarskaran ut över slätten som en yrande svärm av bin
med ilsket surr och blanka gaddar. De satte av i
jagande galopp över den frusna marken och hunno
fatt sina kamrater. Långt där framme travade
Magne och ynglingen hän mot furstbiskopens slott.
På vägen ordnades skaran och fortsatte,
skrattande och sjungande, inåt skogen. Där veko de av
på en sidoväg, som jämn och snörrät löpte fram
genom furornas mörka pelarsal. Plötsligt blev det
dödstyst i hela truppen, som i långsam skritt
gungade fram på hästryggarna. Magne där framme
hade dragit sin värja. Och ynglingen vid hans sida
vände sig om i sadeln mot kamraterna, som kommo
efter, han svängde det blanka stålet över sitt huvud,
vild av förtjusning. Mjukt och tyst gledo många
hundra huggvärjor ur skidorna, karlarna sutto
hopkrupna i sadlarna, färdiga till tigersprånget.
Farten ökades — i jämn trav löpte hästarna
framåt den snörräta vägen -— nu syntes långt borta
några små vita grindstugor och däremellan en fälld
bom. Bland träden där inne blänkte vapen. Magne
reste sig i stigbyglarna och såg sig omkring —
varenda man bakom honom hängde fast vid hans ögon.
Utan ett ord sjönk han ner igen, tryckte hjälmen
fast över huvudet och högg sporrarna hårt i
hingstens sidor. Djuret sprang upp jämfota i luften
och flög i nästa ögonblick fram över vägen i vild
galopp med fladdrande man och huvudet
stridslystet lyftat. Som stenen ur slungan for Magne
i sadeln över bommen, hans värja blänkte i hugget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
