Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
det — och där uppe, nära den kyligt blåa himmelen
låg det vita slottet, överstrålat av höstens solljus.
I skuggan under popplarna trängdes ryttarna
tysta inför denna syn och fortsatte endast
långsamt och tvekande in i paradiset.
På ömse sidor om den höga trappan slingrade
sig breda uppfartsvägar i långa, mjuka serpentiner
uppför trädgårdsterrasserna. Med nyfikenhet och
undran sågo ryttarna omkring sig, medan de redo
uppför vägen. Praktfulla blomsterfält, som ännu
inte helt vissnat ner, rosengångar, lövsalar,
springbrunnar och skinande vita marmorstatyer i
skuggan av sällsynta buskar och träd. När de kommit
upp på höjden, kunde de inte återhålla ett sorl av
beundran — trädgården syntes nästan omärkligt
sammansmälta med slottet, som om hela den
väldiga byggnaden varit endast en snövit, frusen och
förstenad park — eller kanske snarare trädgården
och parken ett levande utflöde av pelargångar och
dunkla salar.
Huvudbyggnaden låg förnämt tillbakadragen
mellan de båda framskjutna flyglarna. Däremellan
låg den inre gården, till vilken en bred trappa förde
upp från den översta terrassen. Mitt på gården
höjde sig en springbrunn av brons, omgiven av
buskager och marmorstatyer.
Magne och ynglingen stego av sina hästar och
gingo uppför trappan. Några äldre, vapenlösa män
gingo emot dem. De överlämnade slottet. Hans
eminens kunde dess värre inte själv ta emot sina
gäster, han måste denna tid uppehålla sig vid hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
