Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
ungt som i skapelsens morgon, djävlarna
förvandlades till muntra fauner och de nakna kvinnorna
till skuldlösa nymfer — ej a, vore vi nymfer och
fauner!
Mitt på golvet stod ett stort bord, framför bordet
en gyllene länstol.
— Ett härligt palats! sade ynglingen.
— Vill du ha det? frågade Magne.
— Du är galen!
— Vi ha ju tagit det.
— Då är det väl ditt.
— Du får det.
Ynglingen grinade — det trodde han inte! Men
Magne vinkade skrivaren fram till bordet:
— Sätt dig där! Skriv! Att jag, Magne, som
med vapen blivit ägare till detta slott, skänker det
med allt vad däruti är till min son — för satan!
Inte son! Till ynglingen här, vad han nu kallar
sig. Sätt upp alltsammans ordentligt! Med alla
krumelurer och krusiduller, som lagen fordrar!
Gossen är slottets herre, betjäna honom väl, det
råder jag er! Ni andra ska skaffa fram
sammetskläder nu åt junkern!
Tjänarna gingo bugande ut. Skrivaren satte sig
tyst vid bordet och skrev.
— Nej, Magne — detta menar du inte! utbrast
ynglingen.
— Varför skulle jag inte mena det? För en
människa, som yill leka, är detta en präktig lekstuga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
