Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
kamrat, hans syster i klostret — jag ville så gärna
höra honom kalla mig mor.
Gubben famlade ursinnigt med käppen i luften:
— Har du —?
— Nej. Jag teg. Offret är fullbordat.
— Så har du besparat honom lidandet att känna
din skam. Men du har alltid varit för öm mot dig
själv. Och mot gossen. Till klostret skulle du ha
offrat honom, Gerdi. Som en helig oblat. Där kunde
han ha format ut sin rena barnasjäl under stilla
andaktsstunder. Men det ville du inte. Det offret
var för tungt för dig. Och för honom.
— Det offret är tungt en tid, sedan är det inte
längre ett offer. Jag har levat mitt liv där inne.
Jag vet det — där bor inte Gud.
— Var bor han då? I hjärtat, förstås.
— Ja, mästare.
— Ja visst. Så formlöst som möjligt. Så långt
borta som möjligt från den heliga kyrkans tro.
Inga krav, ingenting. Alltings upplösning. Du är
fördärvets ande, Gerdi! Jo, du är det!
Gerdi log:
— Nej, mästare. Jag är inte fördärvets ande.
— Vem har tänt upprorets eld? Gossen. — Vem
har givit gossen den farliga lära, som tände elden?
Du. — Vem är upprorets och fördärvets ande? Du.
— Då är upproret rätt, och fördärvet måste
komma. För sanningens skull, som är viktigare än
frid och liv och obrända hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
