Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3ii
Magne kom sakta gående upp ur skogen stigen
fram mot klostret. Han gick fram till de två och
frågade kort:
— Kan jag få ett bud in till klostret?
Gerdi såg på honom och sade:
-Ja.
Magne såg på Gerdi — såg oavvänt på henne.
— Jaså, sade han. Detta är — Gerdi?
— Ja, Magne. Jag är Gerdi.
Hon var en högrest, förnäm dam. Det bleka
ansiktet lyste fram så stilla under doket och slöjan.
Hon höll sina händer instuckna i kåpans vida ärmar.
Hennes ögon lyste stora emot honom — så
allvarliga, så goda och klara — och längst inne såg han
det ljusa leendet i hennes själ.
— Du ska väl hälsa på mästaren, sade hon.
— Är det mästaren? Han lever ännu!
— Det sörjer jag över var dag, sade den gamle.
— Jag förstår det, sade Magne.
— Vad har du gjort? Du har gått din väg fram
som en ärlig hantverksman, kan jag förstå. Och
lämnat efter dig stora verk, som ska leva efter dig
i tider som komma?
— Nej. Jag har ingenting gjort. Jag är fattigare
nu, än när jag började mitt liv, och vet inte ens,
om jag någonsin levat. Så tomt var det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
