Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Det blir tyst i rummet. Den andre mannen
närmar sig tveksamt. Han stryker med pansarhandsken
över sitt korta, gråsprängda skägg.
— Var Frälsgive er son? frågar han allvarligt.
Jag kände honom. En vacker yngling.
-Ja!
— Hans far var Magne, har man sagt mig.
— Ja.
— Även honom känner jag. Men är ni — är
det möjligt, att ni är — Gerdi?
— Jag har varit Gerdi. Nu är jag syster Scintilla.
Kanslern står för första gången stilla. Han viskar
till fursten:
— Nu begriper jag ingenting, ers nåde! Magnes
gåta blir mig allt svårare att lösa. Jag trodde han
svärmade i ungdomen för någon piga. Men detta
— det är ju en dam — en kvinna av högsta och
renaste adel! Och hon — hon har kunnat se något
gott hos honom!
Han vänder sig åter förbindligt mot Gerdi:
— Syster förstår säkert, att hans furstliga nåde
gläder sig mycket åt detta sammanträffande — hur
smärtsamt det än är, att möta er här — i detta
sällskap.
— Jag förstår er undran, svarar Gerdi. Jag kom
för att söka Magne. Då hade striden redan börjat.
Jag tog min tillflykt hit.
— Naturligtvis! utropar fursten och tar hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
