Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
— Nöj dig med vad du fått. Du har rullat dig
tillräckligt som ett svin i din egen smuts, sade
Magne. Den skada du lidit till kropp och egendom
kunde ha sonats med enkla böter, värre var inte
det, som skedde dig. Förhäv dig inte, bonde!
— Du ska tiga — dräng! skrek hövdingen. Vet
du, vem jag är?
— Ja. Du är en livdömd, som väntar sin dö i
liksom vi andra, svarade Magne kallt. Stäm ner
din ton, ödmjuka dig! Du är inte ens bonde längre!
Åter öppnades portarna, och knektarna kommo in.
Magne gick dem till mötes, men de sade, att nej,
han skulle vänta.
De gingo fram till hövdingen.
— Rör mig inte! sade han. Jag ska tala med
fursten om detta.
Så gick han ut.
Efter ett långt sökande funno knektarna
slutligen även Spåbodde. Han sparkade och skrek, de
måste bära honom ut. Och folket på torget skrek,
hetsat av blod: Spåbodde kommer! Visa nu
trolldomen, gubbe! Gör dig hård!
Magne var ensam i templet. Han lutade sig åter
mot pelaren, blundade och log åt den stora
tystnaden, som kommit — log åt sin egen glädje att
vara äntligen befriad från den värld av djuriskt liv,
som nyss tumlat honom förbi med vilda skrik och
jämmerlig kvidan. Men leendet blev tungsamt, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
