Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Fram mot morgonen kom mannen in, som
hämtats av budet. Han vred vattnet ur skägget,
skakade regnet ur kläderna och steg fram i
salen med dyvåta, tunga steg. En smula
förvirrad såg han sig omkring, som man gör när
man kommer från mörka natten mitt in i en
jublande bröllopsfest. Och han sade halvhögt
till de närmaste:
— Det är väl ändå inte i den här
stämningen vi ska fatta något avgörande beslut?
Han gick upp och började tala — så tomt
det lät! Så fattigt, så dött efter våra
brinnande hymner! Han hade bara ord om
tröttheten, underkastelsen, resignationen,
nödvändighetens järnhårda lag.
Vi sutto tysta en stund och hörde honom,
men slutligen började några pojkar mumla —
och några jäntor fnissade.
Han fortsatte oberörd samma entoniga tal.
Han hade inte mycket att säga om de
personliga kontrakten, som skulle undertecknas av
arbetarna. Sexton paragrafer skyldigheter mot
bolaget, inga rättigheter. Det binder er fast
vid sågen med liv och anda och själ — det
visste han i alla fall. Ni äro arbetsdjuren. Här
är klaven, som ska binda er.
Det gick ett mummel och sorl genom folket,
där fanns ingen som ville låta binda sig.
Men om ni vägra? fortfor mannen i talar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
