Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
men det var så dödstyst därinne, att man tyckte
sig höra inte bara vad hon talade, men även
vad hon tänkte i sin heta, flammande, ärliga
själ. Jag försäkrar dig, att jag hörde ända
ner till mig hur hennes hjärta slog. Det fanns
ingen som kunde vända sina ögon från henne,
hon tog oss alla och höll oss fast, vi hörde
inte så mycket hennes ord, men vi hörde
stämmans minsta lilla skiftning, vi kände hennes
oböjliga, gnistrande vilja, och vi vågade
knappast andas. Hon var i det ögonblicket
proletariatets själ, och hon viskade sin innersta
hemlighet rätt in i våra vidöppna, förtrollade
hjärtan.
— Ska vi tillåta männen att sluta denna strid
på ett sådant sätt? Med slavkontrakt, som
binda oss alla till trälar! Ska vi tillåta dem
att bli strejkbrytare för vår skull? Ska vi
tilllåta dem att bli tjuvar och ärelösa förrädare
för vår skull, bara därför att vi äro kvinnor?
Låt oss svälta — kvinnor, kvinnor, låt oss
svälta! — barnen kunna vi alltid hålla vid liv
ännu en tid!
Det var lika tyst när hon hade slutat. Men
runt omkring i salen hade folket rätat upp
ryggarna och rest huvudena högt i stolthet.
De sutto alla och stirrade tyst framför sig med
lysande ögon. Och jag såg, att därinne fanns
inte en levande själ, som inte bävade av glädje,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
