Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
kena, även sådana ha vi här några stycken —
men allas röster klingade i detta ögonblick lika
silverklart och rent i det mäktiga ackordet —
kanske kommer ingen av dem mer att i hela
sitt liv uppleva en sådan storhet inom sin egen
ande.
Och jag såg det ju — det var Alma som
hade gripit så fast i deras dolda strängaspel.
Kan man tänka sig — lilla Alma! Den böjda,
skygga, undangömda kvinnan på vår
expedition ! Så finns det ändå något stort i människan,
något som ger varje liv ett odödligt värde.
Men detta är det stora: hon skulle inte av
sin själ ha kunnat ge dem något, som varit
för dem alla främmande, onaturligt, fientligt.
De lystrade till hennes ord och följde henne,
emedan de kände sig hemma i den värld hon
visade dem i dunkel syn. De vaknade vid
hennes tal och sågo vad som måste göras, de
gjorde det utan tvekan, med en hemlig inre
visshet, därför att samma vilja fanns på djupet
hos dem alla. Så bära de dock varenda en
under fattiga, slitna kläder, under smutsig,
sotig hud, samma oförgängliga värden i sina
hjärtan, andens obefläckade adelskap i kampen
mot allt lågt och uselt. Ett litet rum i deras
innersta är rent och fint och helgdagsvackert,
där bor deras hemliga gudom, gömd och borta
från vardagslivets möda. Det rummet öppnas
understundom, då få de gå in till sig själva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
