Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
året; vi fira vackra och lustiga högtider, sedan
skiljas vi igen. Så har det varit nu i över tre
år, och allt är som när vi började vårt samliv.
Jag betraktar henne som min hustru, jag är
så gift jag någonsin kan bli. Och hon är
alldeles för renhjärtad att ägna några bekymmer
åt detta ovissa. När det ska vara fint, kallar
hon sig för fru och bär mitt namn. Jag hörde
henne en gång, hur hon med rörande allvar
anförtrodde en väninna, att hon i själva verket
inte var riktigt gift, fast hon i alla fall var
riktigt gift, och det var alldeles detsamma som
att vara riktigt gift, fast man inte haft råd
att gifta sig riktigt. — Varefter lilla Inga med
rynkade ögonbryn gjorde en omsorgsfull
undersökning i sitt minne och utbrast sedan: ja, du
är den enda riktiga fru jag känner! — Väninnan
var riktigt gift.
Så beundransvärt enkelt ställer sig saken för
dessa oskyldiga, sorglösa naturbarn, ehuru det
för andra kan se ut att vara ett mycket
besynnerligt förhållande. Alla små kamrater
respektera vårt samliv. Mer kan inte göras av detta.
Stackars lilla Inga, hon skriver nu, att jag
har blivit så underlig på sista tiden. Ja, jag
är trött, så trött att jag svindlar. Men det kan
inte hjälpas, det måste gå.
Och nu ska jag viska en farlig hemlighet
till dig: jag längtar hem.
Nu har jag sett ett hem, där jag ville leva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
