Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
— såsom Erik och Alma leva tillsammans. Men
jag är inte Erik — och Inga, lilla barnet, är
inte Alma. Vad vet min stackars tös om det
jag innerst älskar? Hon är oändligt rar och
snäll och ren till kropp och själ — en sällsynt
liten blomma i en fabrik. Men den själens
kungliga storhet, som finns hos Alma, den
tapperhet i möda, strid och offer, som finns
hos krigareflickan i Eriks hem — det är så
främmande för lilla Inga, att hon inte ens i
drömmen anar vad sådant är. De äro födda vid
var sin pol i proletariatets värld. Alma är
skapad till soldathustru. Inga till den bästa
arbetarehustru.
Och därmed basta. Inga får finna sig i att
jag är trött. När jag blir frisk igen ska vi åter
börja leka.
Hemma hos Erik och Alma hänger en liten
tavla, som jag särskilt lade märke till — inte
utan obehag för resten. Det var en
reproduktion efter Hammershöj, en interiör från ett av
de vackra hemmen i Danmark, de vittna i all
sin enkelhet om den rikaste kultur; den lilla
bilden är ju fylld till brädden av hemmets
skönaste lycka.
Men den pinade mig ändå — jag ville inte se
den tavlan där, hos de båda spartanerna. De
blevo mindre, tyckte jag, de röjde en hemlig
längtan, en dold svaghet — drömma de verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
