Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
En individ kan således offra sig för folket,
bör göra det, måste göra det, när så kräves.
Såsom Erik och Alma ständigt, ständigt offra
sig.
Men folket kan inte offra sig för folket.
Det blir meningslöst, livsfientligt.
Min första ursinniga glädje åt deras stora
gärning berodde på att jag förväxlade estetiska
och etiska värden. Det gör man ju jämt och
ständigt, och jag föll pladask för den frestelsen.
Visst var det himlastormande vackert, det
som skedde den kvällen på Folkets hus i
Södernäs! Men man får å andra sidan inte blunda
för, att handlingen var livsfientlig, ett uttryck
för bitterhet och förtvivlan, ett starkt och
förkrossande uttryck, som genast blev till en
strålande skönhetssyn: ett folk i offrets stund.
Inte den skamliga freden valde de, men kriget
intill sista droppen blod.
Det strider emellertid mot mitt praktiska
förnuft, som säger mig, att ett folk har inte rätt
att offra sig själv av glädje över den vackra
gesten. Ett folk måste gå sin väg fram med
mycken försiktighet och kallt förstånd — för
kommande släktens skull. Ty det är ju endast
för dem vi leva. Den individuella
självbevarelsedriften skulle vara meningslös, om den
inte avsåge att skydda högre värden än det
egna jaget. Folket i sin helhet måste leva,
även i träldom, för att kommande släkten må
5. — Romantiska brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
