Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Farväl alltså, du själens ljuvliga renhet! Farväl
stolthet, skönhet, frihet från egna begär! Så
stora värden orka vi inte bära, i stormen måste
de offras upp, om någonting alls ska kunna
räddas.
Vinna vi endast frihet ur vår råaste misär,
då få vi nöjas. Kunna vi endast rädda livet ur
de snaror, som kväva och döda, då få vi sen
försöka göra det bästa möjliga av alla våra
långa livsdagar.
Det låter så imponerande vackert, att man
ska med kalla svärdet skilja mellan rätt och
orätt. Men det är verkligen ganska knepigt att
finna en pålitlig norm för det rätta. Där går
man i sitt hjärtas oskuld och enfald och staplar
upp en hög av snusförnuftiga ord, och så sätter
man sig på den där högen och tycker att man
har kommit upp på hårda bergets topp. Men
det blåser upp liksom en liten blåst, och
plötsligt finner man, att man nätt och jämnt kan
klara sig själv ut ur den virvlande sky av
damm, som yr i väg och lämnar ingenting kvar
av de lugna fröjdernas berg man var så glad
åt. Då försöker man gärna att med rädda
händer bärga åt sig åtminstone några av de
snusförnuftiga ord, som fara förbi i vädret. Snålt
gömmer man den fattiga skatten och tänker:
mycket lyckades jag inte behålla, men det jag
nu har kvar är fan anamma pålitligt! —
Ungefär så kände jag mig, när jag försökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
