Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
y’2
av dålig vers, av skuggors kyss och blåa
blommors doft. Där borde endast förnimmas
marmorns stränga renhet.
Men jag erinrar mig från den tid jag lekte
bonde, att Alma är ett ganska vanligt namn
bland vår allmoge. Och genast förändras hela
bilden för mig, den blir levande på ett helt
annat sätt. Hon skiljer sig inte längre som en
hård relief från sin bakgrund, hon smälter
samman med sin ursprungliga miljö, hon andas
med samma mjuka rytm som andra jordens
barn.
Den lilla osnutna ungen med ljusa ögon och
lingult hår, ganska trasiga små kläder och nakna
fötter i sommarens heta landsvägsdamm
utanför torpstugan — det kunde ha varit hon.
Jag ser henne gå till skolan långt borta från
hemmet. Nu är hon snyggt klädd och
vatten-kammad i håret, och böckerna bär hon så
ordentligt i handen, där hon ivrigt traskar med
de andra barnen.
Hon konfirmeras — allvarlig, svartklädd.
Hon lider, ty hon tror ännu på Jesus, men ännu
mer på de stora orden, och allting skrämmer
henne. Föräldrarna äro naturligtvis läsare och
svänga flitigt alla gissel över hennes själ. Jag
ser ångest i hennes stora ljusa ögon, jag ser
hur det skälver kring hennes fina,
sammanpressade mun.
Hon kom ut i livet — och Alma blev ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
