Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
kan blixtra fram av egen vilja och egen art
ur denna cirkelgång. Kropparna leva inte själva,
de levas passivt. De äro tråkiga, bort med dem,
skönt att de dö och försvinna.
Det händer, att ett sådant där klot plötsligt
betäckes med något mögel, något otäckt,
slem-migt grått, som ser ut att leva. Det låg i sakens
natur, kunde inte undvikas. På vårt lilla klot
har det där möglet så småningom alldeles av
sig självt utvecklats till massor av människor,
det var det oundvikliga resultatet av de givna
förutsättningarna. Efter någon tid har slemmet
lika naturligt försvunnit igen och allt är rent
och tyst som förut.
Det är mycket enkelt och banalt. Urverket
går av sig självt, fjädrar och kuggar hålla
rörelsen vid makt, inte en prick kan ändras i lagarna.
Man må undersöka varje liten detalj hur noga
som helst, det är dock bara ett litet kugghjul
i maskineriet, fullkomligt betydelselöst i och för
sig självt, gömmer inte något eget levande
värde.
Jag begriper inte, att man kan intressera
sig för någonting sådant.
Det gör man heller inte. Man intresserar sig
inte för mekaniken. Med eller mot sin vilja
stirrar man med pinsam iver efter mekanikens
ändamål. Man vill se en levande vilja bakom
kugghjulen, ett förnuft, som leder från premiss
till konklusion. Man strider, man lider, man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
