Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
hädelse mot det allra heligaste och inte en liten
vanlig mänsklig angelägenhet som alla andra.
Är det inte besynnerligt, att så fort det blir
fråga om att på ett förnuftigt sätt ordna
människornas matfråga, så att vi i Herrans namn
någon gång kunde komma ifrån den saken för
att ägna våra bästa krafter åt något annat, då
börjar genast en mängd gott folk — även goda,
kloka, ädla själar! — att härja och väsnas som
om man vore i färd med att våldföra sig på
det subtilaste och mest upphöjda i livet. Och
kampen för tillvaron på det lägsta materiella
plan proklameras som den mest okränkbara
av lagar. Av dem och för deras räkning, som
för ögonblicket dra nytta av lagen.
Löjlig, över all beskrivning enfaldig, synes
mig denna komedi, spelad av de förnumstiga
människodjuren, som med all makt sträva att
hålla sig kvar på ett lågt och behagligt och
lagom smutsigt utvecklingsstadium. Till den
kategorien av folk räknar jag utan vidare tvekan
de allra flesta socialister, som skulle stå alldeles
handfallna inför det nya riket och inte kunna
hitta på något annat att göra än att äta ihjäl sig.
Men jag vet — och det är på denna vetskap
jag lever och höjer mitt förnuft över vansinnets
svarta fasa inför alltings död — jag vet, att det
finns en annan och högre människovilja. Den
vämjes vid att se själarna famla omkring i
mörkret som irrbloss, matt brinnande och snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
