Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
släckta; endast här och där kan en sådan liten
ensam låga lysa upp så pass klart, att den
förnimmer sig själv såsom ett verkligt levande
väsen av ande. De andra hinna aldrig leva innan
de dö. Den högre människoviljan vill
samarbete till en förnuftig ordning av det första
nödvändiga i tillvaron, den vill gemensamhet i
kampen mot mörkret, att allas själar må höja sig
i ljus och människoanden stå som segervinnare,
som mer än segervinnare över döden. Om vi
ock dö — vi ska en gång veta varför. Vi ska
alla, en gång förenade, inom oss förnimma
det verkliga livet så starkt, att vi med leende
lätthet bära alla fasor för livets höga och sköna
menings skull, som gör oss till gudar, till en
enda gud, levande i allas medvetande.
Var och en människa för sig, i fiendskap mot
alla andra, kan aldrig nå därhän. Men väl kan
hon med sin själviskhet, sitt begär efter egen
låg liten lycka, bli ett hinder för
människo-andens utveckling. Hon syndar mot det
heligaste, hon må döden dö; för allas bästa.
I stunder av tvivel säger jag mig själv, att
detta är ingenting annat än socialismens
metafysik; den döljer en kärna av lögn under ett
skal av sanning.
Om så vore? Om det enda, som för mig
har värde, inte vore sanning? Då skulle
sanningen, om jag en gång funne den, vara för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
