Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
att gå sönder; det ger mig ingen glädje mer,
det tillhör det förgångna, det ger mig ångest,
jag anar framför mig en livlös stilla tystnad.
Dock vilar jag på vingarna ännu i nattlig
rymd under stjärnorna.
Men i djupet under mig, därnere på jorden
bland det andra möglet och slemmet, där
kryper min kropp omkring och har
tvångsföreställningar.
Jag ser ett hem. Det vänder sig ut mot
havet. Solens guldljus strömmar i breda floder
in genom fönstren, vidöppna mot det ändlösa,
lysande blå, mot vattnet och rymden. Jag hör
barn, som leka likt kvittrande fåglar. Och jag
vet att det är mina barn. Jag längtar dit. En
kvinna lever där. Det är min kvinna. Hon
är ljuset, som blommar och doftar, hon är
friskhet, sälta, soldjup kyla, vilande styrka.
Sjukdomen lockar mig och frestar mig. Jag
går med öppna ögon in i dessa vackra
drömmar. Det skrämmer mig att vakna.
Men jag vaknar ändå. Då ser jag, att det
är bara min kropp, som går därnere på jorden,
långt nere i djupen, den roar sig med
tvångsföreställningar. Gärna för mig. Jag stannar
där jag är, ensam med min högre vilja, vänd
mot stjärnorna.
Det går nog ganska naturligt till
alltsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
