Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Om jag ville nedlåta mig till en sådan hantering.
Namnet Helge Videll skulle säkert kunna samla
de röster som behövdes, om det fördes med
omsorg genom valmaskineriet och jag inte
underläte att le och buga på de rätta ställena.
Men för att göra sådant, får man inte vara
så vansinnigt trött som jag är nu.
Dock vilar jag på vingarna ännu i nattlig
rymd under stjärnorna — jag väntar och lyssnar
efter suset av hennes vingar — jag väntar
och lyssnar efter hennes rop ur djupen —
jag väntar, att hon ska komma med vinande
flykt, min örninna.
Mig återstår ju ingenting annat nu än att
tro på henne, den stolta, tappra, härliga
kvinnan. För mig är hon dock alltjämt i skönaste
gestalt det nya folkets själ — om vilket den
trälande massan ännu ingenting vet. Kanske
lägges till slut i min hand ändå av tigande
ödesgudinnor det ännu osedda, den nya tidens
lilla blåa blomma, som genom oändlig längtan
förer oss alla, förenade till ett enda väsen, ut i
oändligheten bakom skenet, sanningens visshet
bakom livets alla villsamma symbola.
Ska jag våga säga ut det farliga ordet? Det
är jag, som är den kommande anden. Jag
själv! Skulle också allt annat svika — jag
ensam skall fullborda den högre vilja, som
jag ensam anat!
Ja, rynka din panna, du gamle blixtslungare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
