Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
kan du inte säga mig vad det är, så kanske
jag kunde hjälpa dig?
— Du hjälper mig mer än du vet. Det är
ju därför du är här!
Hon förstod ingenting och vände sig bort
med tårar i ögonen. Hon kände hur litet hon
visste och hur litet hon kunde; hon var som en
utestängd och fick inte komma in till den hon
så gärna ville hjälpa.
Jag har dock alltid sökt skydda henne från
sådant. Jag ville inte, att hon skulle känna sig
främmande för mig och min värld, alltid har jag
sökt så varsamt som möjligt hjälpa henne över
svårigheterna eller förbi dem. Hur mycket har
jag inte bemödat mig att förklara och föra in så
stilla som möjligt i hennes medvetande! Nu
gick det inte längre. Detta var ohjälpligt! På
ett enda litet ögonblick hade vi kommit oändligt
långt bort ifrån varandra.
Men de ha en underbar instinkt, dessa
renhjärtade små kvinnobarn. Sedan hon stått
alldeles hjälplös en liten stund, fann hon plötsligt
på råd — hon frågade, ganska rädd att göra
mig otålig, om jag inte trodde att ett kallt
omslag skulle vara nyttigt?
Naturligtvis trodde jag det — vilken
förtjusande idé! Så blev hon min läkare och kom
mig åter nära som förut, ingenting underligt
och främmande skilde oss längre, ty hon såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
