Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
och tapper vilja, det intresserar dem inte.
Därför jaga de som magra hundar efter korv och
vilja ingenting annat än korv — och sedan en
skön sömn. Till döds blir oss alla den nöjda
sömnen!
Du anar nog inte vad jag offrar, när jag
skriver ner dessa enkla rader. Jag lyssnar
ännu med spända öron efter rösten, som ska
hindra mig att slakta mitt hjärtebarn, redan
lagt på altaret.
Men rösten från höjden, rösten i mitt hjärta,
allnaturens röst, den tiger. Och tystnaden är
fylld av ett svart, kallt, öde hån. Så får jag
svar av mitt eget jag. Vore jag en stark man,
skulle jag inte höra hånet, men segerjublet i
tystnaden. Den svage har endast att vänta.
Tror du inte, jag skulle tolka ett brev från
Alma som ett sådant svar från oändligheten:
offra inte, din tro var stark och du trodde på
sanningen! — Ungefär så skulle jag säkert
finna för gott att tolka det. Så bunden är
man i sitt innersta av det man älskar. Knappast
någonting av mig själv, inte ens mina nyktraste
eller mina mest abstrakta tankar, kan jag
frigöra från sambandet med den kvinna, som för
mig blev ett symbolum för alla livsvärden. Det
är fegt och omanligt, om du så vill. Men vem
är jag, att jag skulle göra mig skönare än
sanningen medgiver?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
