Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
mig en lång stund i den sköna värmen, som
sakta uppfyllde hela min kropp. Jag njöt av
medvetandet att åter ha tömmarna i min hand
— men verkligen även av erfarenheten, att det
var en så pass varmblodig kanalje, jag på
detta sätt hade nöjet att tygla. Jag kände mig,
skam till sägandes, livsdugligare!
Så började jag kasta skygga blickar in i
mig själv — fanns odjuret kvar? Jag fick åter
en dunkel föreställning om något klibbigt
vidunder med tomma, hungriga ögon, det hade
stått på språng för att köna ner sig i snusk,
det hade slunkit in igen genom något hål i
mitt undermedvetande när språnget förfelades.
Det fanns dock kvar — en obehaglig tanke!
Jag vill kunna se min älskade i ögonen utan
skam.
Och kanske hade jag, när allt kom omkring,
även andra ruskiga bestar inom mig? Man vet
egentligen så litet om sig själv. Knappast
någonting alls om sina fäder. Jo, de närmaste,
men efter ett par generationer tillbaka lägrar
sig mörkret över hela raden män och kvinnor
ner genom tiderna. Vad är det egentligen man
fått i arv av dem alla, de många okända i
mörkret?
Jag hörde något ropa i blodet, det liknade
tjutet av bundna hundar.
Var det inte någon av er gamlingar för
hundrade år sedan som söp? — Ett magert,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
