Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
lögnens värde som hjälpmedel, förrän hennes
hjärta drages till kristendomen?
Jag kallar det förnedring. Det inger mig en
fasa, som du kanske inte förstår. En syn:
den själ faller sönder, som man älskar!
Hon söker morfin — och griper efter religion.
Är det inte eländets djupaste botten?
Religion! Gärna det! Men den ska stiga
fram som styrkans glans, som livets lysande
mognad. Det oändliga bakom allt det
begränsade, jagets fasta vilopunkt bland tillvarons
alla villsamma gyckelbilder. Den ska inte vara
besläktad med gamla gummors kärlek till katten
— sista trösten! Det är en vrångbild av den
glada vissheten, en skymf mot det höga
mänskliga. När hon var som rikast i sin ande, då
ägde hon detta hemlighetsfulla, som ger lyftning
och tillit till livet. Då såg hon alltet skymta
fram i samlad bild inom sig och visste genast
sin egen rätta väg. Nu vill hon nöja sig med
surrogat — gammal ofri, surnad kristendom,
som hon sprutar in i själen utan att betänka
hur varligt man bör handskas med sömnmedel.
Som om det funnes några genvägar till de
högsta höjderna! Orkar man inte leva fri och
rak i ryggen, då orkar man sannerligen inte
heller se Gud. Då får man nöjas med virriga
drömbilder och blir liggande maktlös för alltid
där man ligger.
En ohygglig tanke: hon faller ju, min älskade!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
