Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Hur ska jag kunna resa henne upp igen?
Till dig kan jag säga allt detta, men till
henne kunde jag bara säga att hon nog var
sjuk — vilket hon redan visste — och att vår
kärlek var hälsan för oss båda — vilket hon
gärna, gärna ville tro!
Men då kommo andra svåra frågor: hur ska
det bli för oss nu? Det vågade vi inte tänka
på, vi gingo tigande förbi de farliga orden.
Liksom vi gingo förbi de kalla skuggorna och
de smutsiga, rinnande snöfläckarna.
Det tycks som om Erik tömt ut all sin kraft
i den sista brottningen. Han släppte taget
plötsligt och definitivt, som alla svaga människor.
Utan motstånd fogade han sig i hennes resa
till sjukhemmet, fast han mycket väl förstod,
att deras avsked var för alltid.
Det föreföll mig stundom i dag, som om
hon skulle känna sig på något vis besviken
genom hans plötsliga eftergivenhet. Det beror
naturligtvis på, att hennes nerver ännu ömma
efter den sönderslitande tvekampen.
Däremot känner hon alldeles säkert en viss
saknad efter hemmet hon lämnat. Det är ju
ganska naturligt. Hon går från tryggheten, den
fasta punkten i tillvaron, rätt ut i den största
ovisshet. Hon gör det inte utan en liten bävande
rysning, även den starkaste överger nog inte
gärna sitt fäste i livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
