Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Ingenting tog hon med sig från sitt hem,
inte en tråd, inga kläder, inga minnen.
— Det hör till det gamla, jag vill inte minnas
det längre, mitt liv ska börja på nytt hos dig.
Dock tänkte hon ständigt på hemmet! Det
oroade mig — ända därhän, att jag började
citera skriften, jag menar naturligtvis
Avguda-skymning. Du vet det där stället:
— Intet har blivit oss mer främmande än
forna tiders önskesats om »själens frid», den
kristna önskesatsen; intet inger oss mindre
avund än moralboskap och det goda samvetets
feta lycka. Man avstår från det stora livet,
när man avstår från kriget. —
Det var ju dock en lycka, att jag inte kom
ihåg det ordagrant! Jag drog det så gott jag
kunde i minnet, men nu, när jag skriver av
det ur texten, har jag en känsla av, att det är
en smula tomt.
Man vill slå ner avgudar och filosofera med
hammaren för att måhända såsom svar få höra
det berömda ihåliga ljud, som talar om
uppblåsta inälvor — men om det vill sig riktigt
väl, kan man råka få höra samma ihåliga svar
från de avgudar, inför vilka man själv legat
i tillbedjan. För att inte tala om, vad
jag-dyrkaren kan råka att få för ett svar.
För dig kan jag erkänna det — i dag, just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
