Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Förakt? För vad? Mellan oss finns inte
skuggan av något att förakta. — För sig själv
kanske? Vad har hon gjort som grämer henne?
Gått efter lycka? Nej! Sökt livet, såsom allt
levande söker det! Med lycka och olycka, på
gott och ont.
Men kvinnan lär ju av naturen vara monogam,
så att hon inte utan skada för sig själv kan
gå från den ene mannen till den andre, även om
den förre ger henne ingenting annat än olycka
och den andre bjuder henne all livets härlighet.
Det påstås så om den verkliga kvinnan. Jag
vet inte hur det kan förhålla sig.
Men jag ser, att hennes vilja går i hemlighet
andra vägar än jag visste.
Ja, mycket nytt har jag fått lära mig på
min lyckas stora dag. En tröst: om det blir för
äckligt i framtidsstaten med all den ostörda
saligheten, ha vi åtminstone kärleken kvar med
dess oräkneliga möjligheter till sönderslitande
tragedier och personlighetens fördärv eller
utveckling.
På en gammal gästgivaregård uppåt älven
firade vi en frugal liten middagsfest. Fönstret,
med trånga rutor och frodiga bladväxter bakom
gardinerna, vette åt strömmen. Golvet var
snö-vitt under hemvävda mattor, brasan sprakade
och maten var hur som helst — men vad en
idyll ändå kan vara vacker och full av glädje!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
