Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Åter med ryggen böjd, som hade hon var
dag ett barn att tala vid och hjälpa till rätta.
Åter färglös och grå i hyn, med bleka slocknade
ögon, med munnen sammanbiten av järnhård
styrka inför pliktens krav.
Hennes stolta ansikte — linjerent som en
hellenisk marmorbild, skuren med fasta, breda
mejseltag ur stenen — bakom pannan vila inte
längre drömmarna om offervillig kamp för
folket, men drömmarna om egen lyckas offer
för att vinna frid — en borgerlig, lagskyddad
frid! — hemmets frid för man och barn.
Det är väl ingenting stort, men heller
ingenting att förakta. Snarare, trots allt, att vörda
och beundra.
Det är tomt, det är ödsligt nu i min värld,
när alla vackra drömmar härjats. Mitt liv har
inte längre någon mening. Jag sitter på rykande
ruiner och längtar att få stämma upp min
döds-hymn. Med sjungande entonig röst som en
drömmare av folket ville jag kalla på de många
brokiga bilderna ur mitt förflutna liv och låta
dem gå in i mörkret, en efter en med böjda
huvuden.
Ty döden är dock en härlig vinning. Hur
löjlig är inte den fasa jag fordom kände, när
jag såg alltings förödelse. Inte är livet värt så
mycken ångest och pina, nej, inte en droppe
av den dödssvett, som rinner tung över hårda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
