Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Nu förstår jag deras allvar, deras tunga
lidande, när det stundade till offertimmen för
dem alla. Därav tystnaden i deras led, så
fasta dock som en mur av järn under striden!
Men många böjde sig ändå! De sviktade
under bördan att offra — hemmet. Styrkan
och svagheten, modet och ångesten! Allt
förenat i samma levande tanke: hemmet.
Skall jag än en gång blotta klingan och ställa
mig som soldat i ledet bland alla små kamrater
— det blir för hemmets skull. För att få vara
med bland dem, som försvara dessa tusen,
tusen fattiga små fågelnästen i vårt land, hotade
i varje strid att krossas under penningmaktens
järnhäl. Eller att smutsas av förrädarnas skam
— liksom de två hundra fega, om vilka jag
en gång berättade dig, drogo smuts och vanära
över sig och de sina, när de började strid och
sände underhandlare — som de i samma
ögonblick förrådde.
Man vill lära vårt folk att sådan falskhet och
feghet är heder. Men det ska aldrig gå! Man
hotar de våra, man vill plundra våra bon, man
bjuder svältkrig, hungerkrig, blekt, hålögt,
långsamt mord — drag blankt, kamrat, drag
blankt! En avant!
Du hör, att jag redan börjat falla in i den
rätta predikotonen. Alltså ingen fara, hälsan
är på marsch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
