Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Efter några dagar kom hennes svar. Det var
till oss båda. Han sände bud efter mig, och
vi läste det gemensamt som goda kamrater.
Ett vackert brev. Långt som en svår död.
Med de mest övertygande argument bevisade
hon, att hennes kärlek till Helge Videll måste
vara ett slags misstag, varför hon vägrade att
skiljas från sin man. Hon kunde inte, ty endast
med honom hörde hon samman, endast hos
honom var hon hemma.
— Är du äntligen övertygad? frågade han,
ännu bävande av dagarnas spända väntan.
— Nej!
Det förstod han inte!
Men, bror lille, brevet var ju tjugu sidor
långt! Inte behöver en kvinna tjugu sidor för
att övertyga att hon älskar eller inte älskar!
Men väl behöver hon så många sidor fulla av
ord, och mer till, för att övertyga sig själv och
andra att hon måste avstå från någon, eftersom
hon inte vågar tillhöra honom.
Nu var det emellertid så, att jag fått blodad
tand, och jag vågade älska! Dagen därpå
telegraferade jag alltså till henne, och på kvällen
reste jag till Stockholm.
Naturligtvis mötte hon mig morgonen därpå
vid stationen, och naturligtvis reste vi
tillsammans söderut om kvällen. Det var för resten
själva midsommarafton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
