Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
— Långt bort, Helge! För mig så långt bort
som möjligt! Jag blir starkare för var mil.
— Du ska bli tillräckligt stark. Hur vill du
nu kunna övertyga mig, att du vill vara hos
honom?
— Jag kan åtminstone aldrig säga mer, att
jag inte älskar dig!
Hon log emot mig, skälvande av frälsningens
lycka. Kanske det vackraste av livets många
lögnaktiga leenden.
Och tåget rusade mot söder genom den svala,
ljusa midsommarnatten. Morgonen därpå skrev
hon till Erik kort och gott att hon ville skiljas
från honom och för den skull reste utomlands
med mig.
Nästa tavla!
På ett litet pensionat långt borta i främmande
land gingo vi tigande fram och tillbaka förbi
varandra i ett litet rum. Hon vaktade på mig
för att komma åt pengar att resa hem, och
jag vaktade på henne för att hindra henne
resa. Vi hade förklarat oss tillräckligt, orden
voro slut för momangen.
Genom fönstret hördes näktergalens
smäk-tande rullader i mörkret utanför, det var ju
något nytt och fint för oss, men våra öron voro
trötta, och vi lurade på varandra med hånfulla
ögon för att se vem som först skulle bli
sentimental.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
