Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
— Dumheter, Helge! Vad ha vi med sådana
saker att göra nu? Det är ju bara ord —
— Säg ingenting mer, Alma, det tjänar
ingenting till.
— Nej. Det är hopplöst. Vi äro färdiga med
varandra. Det går inte, jag kan aldrig
övervinna den känslan att du — trots allt —
någonstans i ditt inre är mig så främmande, som
om du vore från ett helt annat land, ett annat
folk — av ett helt annat blod än jag. Vi kunna
leka tillsammans några timmar, men sedan ha
vi ingenting att säga varandra mer, vi kunna
endast göra varandra ont.
Jag tänkte på den lille gossen med vitpepparn,
och teg. Men hon fortsatte:
— Mitt liv blir värdelöst hos dig, jag vet
inte varför, jag kan ingenting göra mer, jag
kvävs när jag ska andas samma luft som du.
— Nå, men Erik —?
— Erik! Honom känner jag ju!
Därmed var jag dömd.
Allt vad jag sett hos proletariatet var endast
min egen tomma romantik, som inte kunde
vara till ringaste nytta, endast till en lustig
lek med ord för någon stund och sedan —
i grund och botten livsfientlig! Förgäves är
mitt liv, jag är ingen människa, jag är en ond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
