Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
dröm för dem jag älskar, ett dödande gift
för dem jag ville hjälpa.
När jag såg dem annorlunda än jag ville
ha dem, då rasade jag emot dem! Hon visste
bättre, hon visste att jag var främlingen,
drömmaren bland verklighetens folk. Jag fick ändå
rätt i min första tro: att hon var proletariatets
själ — fast den såg annorlunda ut än jag
menade, den kände heller inga gränser mellan
proletär ;och borgare, men den kände gränsen
mellan verklighetsmänniskor och drömmare!
Ingen var djupare medveten än hon om vad
som skilde oss båda, ty ingen kände bättre än
hon vilken levande rikedom som ligger gömd
hos det ännu sovande folket — och hur fattiga
vi andra äro i våra själar, vi som redan under
många generationer ha varit med om livet på
gott och ont — vi borgare! Kärleken blev ett
brännande gift för henne och mig, farligare och
mer förödande, ju ärligare vi sökte med livets
rätt att leva tillsammans. Ty väl älskade vi
båda varandra med eld och jubel, men våra
hjärtan voro hemliga fiender, i vårt innersta
ville vi varandra ingenting annat än ont — och
det visste vi inte, förrän vi funno oss i färd med
att döda varandra.
— Vi ska resa hem igen, Alma! Genast!
— Vad jag har gjort dig ont!
— Vi ha inte skonat varandra. Det behövdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
