- Project Runeberg -  Romantiska brev : En historia om socialt svärmeri /
220

(1915) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

heller inte oss emellan. För resten har jag
ju Inga som väntar på mig.

— Tig! Du får inte tala om henne! Jag
blir galen, jag slår dig!

Det blev inte något slagsmål. Vi packade i
stället, och så reste vi hem.

Och tänk, hon behövde bara känna sig vara
på väg till sin rätta plats igen, genast levde
hon upp, alla gamla intressen rusade till i
hennes medvetande, hon störtade sig över
hemlandets tidningar, diskuterade dess händelser
med tunn och glädjelös röst, men så ivrigt
som om ingenting av större vikt skulle ha
passerat oss emellan. Hon var åter Alma, sådan
jag först minns henne från tidningen, möjligen
något äldre, men annars ingenting särskilt. Hon
skrev brev åt alla håll och ordnade för sig med
en energi, som liknade en knuten näve,
träffsäker och outtröttlig.

Nu först var hon färdig. Detta var något
annat än den fruktansvärda tystnad jag gått
och lyssnat till med oro medan jag lekte gift
med Inga.

Så skildes vi. Efter några dagar fick jag
hennes telegram: mig allt väl.

Det betydde: åter hemma hos Erik.

I mitt senaste brev, för länge sedan, gick jag
i min dårskap ända därhän, att jag avslutade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:01:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochroma/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free