Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
denna historia. Jag tog visst fram pekpinnen
också för att riktigt klargöra för dig le sens
moral.
Tackar jag, det hade varit rasande angenämt
för lille ego, att efter en så tvivelaktig batalj
få vila ut i en den mest avundsvärda position
— mitt i hemmets sköte, med en liten älskvärd
hustru som soulagement och med en smickrande
känsla av att vara en sorts wohlthäter mot
proletariatet, eftersom jag dock inte ville alldeles
överge mina små kamrater eller anse dem
fullkomligt förlorade för världen och den högre
intelligensen.
Är inte även detta ett särmärke för den
ohjälplige romantikern? Han är med om
äventyren, mer på lek dock, han skyndar sig snart
att smita in i den idyll, han hela tiden lömskt
hållit i beredskap, och han avböjer en fortsatt
strid med den försäkran, att nu ska han försöka
finna sig i sitt öde.
Naturen vill inte ha det så. Han är
livsoduglig och måste fullständigt förgöras, hur
ivrigt han än klamrar sig fast i rosensnåret.
Ty det levande och livsdugliga ska leva och
skyddas från hans gift.
Det är någon obehaglig man, till på köpet
osynlig, som under sista tiden gått bredvid
mig och huggit fast sitt märke i min stam, som
när man bleker träd med yxa. Jag är ännu
ganska vimmelkantig av slängarna, men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
