Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Kanske få vi en dag uppleva, att min hastiga
fantasi blir verklighet — fast inte lika tilltalande.
Då blir det väl någon liten banal knekt med
låg panna och breda käkar — han skickas
in att kommendera: sammankomsten är slut!
Har han bara tillräckligt många bajonetter
bakom sig i dörröppningen, få vi ta den
flyttbara folkviljan under armen och pallra oss
i väg hem. Ty vi ha i vår enfald gjort oss
vapenlösa, gått och jollrat som gamla
prästgårdsmamseller: du skall icke dräpa!
Men jag skulle sannerligen inte klaga ens
den dag vi drabbades av en sådan katastrof.
1 de tider som stunda duger demokratien till
platt intet, vår räddning blir att samlas till
en enda vilja kring en enda handlingens man.
Kanske blir han bara en knekt och kanske blir
allas vår uppgift bara knektars vanliga
uppgift: att slåss. En och annan kommer väl då
att dra blankt för äran att vara svensk, men
de flesta ska göra sin plikt av visshet att det
gäller framtida frihet, folkets och rasens liv. —
Kan du höra hur mitt borgarehjärta frossar,
när jag rör mig i dessa gamla hederliga, för
mig så nya tankebanor?
Är det verkligen bara jag, som har blivit
så här förändrad? Eller är det en allmän
scenförändring, som ägt rum? På tiljan gå ännu
samma histrioner som förr och göra sig
intressanta, det tycktes mig en gång så gränslöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
