- Project Runeberg -  Svart på vitt /
10

(1930) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Innan jag började

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-10-]{++} Jag har dessutom inte haft tid.

Det har någon gång hänt, att jag tyckt mig ha vunnit ro
och frid, och att vägen, som jag ännu skulle ha att vandra,
synts löpa banad och jämn mot de mål jag alltid sökt att
nå. Men knappt har jag känt den första glädjen vid denna
tanke, och knappt har jag hunnit ägna en första omsorg
åt de nya arbeten jag nu med lugn och kraft skulle
fullborda, förrän det visat sig, att lugnet redan tagit slut och att
vägen framför mig hastigt har krökt i en ny kurva, lika
tvär som någon av de föregående. Den har stundom fört
mig bort genom oanade ödemarker, där jag sett och hörl
vad jag alls inte velat höra och se, och där jag gjort
erfarenheter, som jag helst velat slippa göra — men ijv det
medfödda lyte, som gör mig till författare, har jag tvingats
att omsätta allt, som strömmat igenom mig, till dikter,
vilka synas sammanfogade av gråsten och lera, i stället för
att de skulle ha ägt regnbågens tyngdlösa, självklara
skönhet.

När jag talar om det pittoreska, det romantiskå i min
ungdoms upplevelser, tänker jag givetvis inte på några
yttre händelser. Jag har aldrig levat en äventyrares liv —
i varje fall inte frivilligt. Bland mina gamla avlagda
kläder fanns inte ett enda plagg, som hade ens någon likhet
med landstrykarens tämligen banala teaterkostym. Jag
tänker uteslutande på de tvära omkastningar jag nödgats
göra i mitt tysta arbete med mig själv, därtill driven av en
oförklarlig oro, som hindrat mig att stanna på den lilla
plats jag kunnat vinna och som tvingat mig att ständigt
gå vidare för att söka något annat — en annan värld
bortom den trånga horisonten runt omkring mig — ett annat
liv någonstans i skyarnas ljus, som bak skogarna stå. —

Jag är född blind som en kattunge. Olyckshändelsen
timade på Ladugårdslandet i Stockholm dagen före
julafton år 1882. En hygglig läkare lyckades efter någon tid
öppna mina ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochsvar/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free