Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Innan jag började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-13
lilla-]{+lilla+} underverk, var då för tiden en ung läkare på en
poliklinik långt uppe på Söder. Han blev sedan professor och
Nobel-pristagare. Han är nu död.
Jag fick åter börja skolan. Men framför allt: jag
kunde åter läsa Andersens sagor! Efter dem följde snart nog
en lång rad av Dickens romaner, översatta till svenska: jag
älskade dem nära nog lika mycket som sagorna. Jag kan
inte minnas några andra böcker från min barndom; allt
annat har tydligen förefallit mig lika tråkigt som läxorna.
Först vid brytningsåren kom min tredje stora litterära
upplevelse: Strindberg.
Jag var då så fin, att jag gick i elementarskola, Södra
latin närmare bestämt. Jag tyckte inte alls om det. Livet
utanför skolgården lockade mig oändligt mycket mer.
Skolböckerna föreföllo mig enbart löjliga — och sedan jag
slutat femte klassens vårtermin, sökte jag plats som
springpojke i ett större varumagasin. Där gjorde jag en solvarm
pingstafton mitt första inträde i verklighetens värld. På
hösten återvände jag snällt till skolan igen, förbryllad och
skrämd av den kroppsliga och andliga smuts, allt det
mänskliga elände jag fått del av under den korta sommarens
lopp.
Som femtonårig gymnasist återvände jag alltså till
skolan och romantiken. Det var det året jag upptäckte
Strindberg och jäste över. Jag kände mig visserligen som en
befriad, men samtidigt tyngdes jag till jorden av mitt eget
kaos och av omöjligheten att reda ut vad jag kände och
tänkte. Oron hade vaknat för att aldrig lämna mig mer.
Det gällde att finna en form för mitt eget jag, en
möjlighet att uttrycka vad jag hörde, såg och kände inom mig
själv. Allt tankearbete föraktade jag. Intellektualism! det
är bara bosch! Den starka, äkta känslan är den kraft, som
ensam skapar verkligheten!
Varpå jag meddelade min lärare, att det för den
återstående delen av vårterminen vore lönlöst förhöra mig i latin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
