Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Innan jag började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-18
nat-]{+nat+} att inge mig några hälsosamma tvivel på min egen
förmåga.
Nej, jag utvecklades dess värre till allt större högfärd och
självbetagenhet.
Efter ett par års studier — om det nu kan kallas studier
— blev jag, efter avlagda prov, antagen som elev i
Konstakademiens läroverk.
Och därmed upphörde ögonblickligen allt mitt intresse
för bildkonst!
Det var en verkligt förbryllande upptäckt, lika oväntad
för mig själv som för mina lärare. Dagen efter sedan de
antagna blivit spikade på svarta tavlan började lektionerna
i Akademiens antikskola klockan nio på morgonen. Jag
kom dit, men kände mig fullkomligt desorienterad. Det
hela föreföll mig lika overkligt och främmande som skolan
hade gjort, då jag suttit arbetsklädd på läktaren under
uppropet. Skulle jag fortfarande under många år sitta
orkeslös och rita gubbar på fyrkantiga papperslappar?
Något måste ju göras. Jag spände papper på en stor
rit-ram och tog plats. Tittade på den uppställda gipsgubben
— ja, den var lika ful som alla andra. Jag blev desperat
och ritade mitt på det stora, vita papperet en karrikatyr av
gubben, stor som ett frimärke. Det var fem minuters
arbete — sedan gick jag.
Dagen därpå tog professorn mig avsides och meddelade
mig i synnerligen tydliga ordalag, att jag hade gjort en dålig
början. Han tilläde, att jag såg sömnig ut. Jag svarade,
att jag verkligen var sömnig — men det förbättrade inte
nämnvärt saken.
Jag kunde inte för mig själv bestrida det faktum, att
konsten inte längre intresserade mig. Jag hade tagit det
hinder jag i många år drömt om att kunna ta — färdig
med det! Oundviklig slutsats: jag var inte konstnär, jag var
endast en uppblåst, egenkär pojke, som tog livet mer som
sport än som allvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
