- Project Runeberg -  Svart på vitt /
21

(1930) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Innan jag började

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-21-]{++} Mitt hjärta ur bröstet rev man

och kastade bort det — sedan drev man

hundarna efter att leta det.

Men hundarna vädrade orent blod,
och alla i ring omkring det stod,
men ingen vågade äta det.

Min hjärna ur skallen slet man

och strödde för vindarna — sedan vet man

i alla land vad fult jag tänkt,

vad ont jag gjort, vad smuts jag skänkt

åt alla dem, som stått på tå,

att blott en enda smula få

av allt det onda, smutsiga, fula,

som slitits ur skallen, smula för smula.

När jag fick se det där i tryck, blev jag räddl Där fanns
ju inte ett enda sant ord, alltsammans var lögn från början
till slut! Inte hade jag någonsin varit utsatt för en sådan
om verklig råhet vittnande misshandel! Med dikten hade
jag tydligen ingenting annat velat än att leka Strindberg

— för oss unga fanns ju på den tiden ingen viktigare
uppgift än att hjälpa Strindberg skrika!

Jag förbjöd ögonblickligen mig själv att vidare syssla
med sådana skriverier. Hädanefter skulle jag bemöda mig
med den lilla pennan på det lilla papperet endast för att
skriva Sanningen, som jag just då råkat få se en skyirt av
på långt håll. Hon håller sig tyvärr fortfarande på samma
avstånd, varvid jag tröstar mig med att jag dock aldrig
skriver annat än vad jag själv tror vara sanning.

Då blir det mycket tråkigt igen! Den obehagligaste delen
av mig själv viskar nämligen med ett vänligt småleende:
Jaså! Men du trodde ju en gång, att även den vackra
dikten »Skryt» var sann — den skulle vara ett symboliskt
uttryck för vad du då kände? Att »söka sanningen» skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochsvar/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free