Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Innan jag började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- 22
sålunda-]{+sålunda+} ingenting annat vara än att ge godtyckliga uttryck
åt subjektiva föreställningar —?
Konstfilosofi är något mycket svårt och hör strängt taget
inte hit.
Naturligtvis funderade jag i alla fall på att bli författare.
En verklig författare, förstås, inte en sådan, som skriver
vers, men en sådan som skriver sanning — även om han
möjligen inte skulle orka med att skriva sanningen. Mitt
bättre jag bevisade dock ljusligen, att dessa funderingar
gränsade till sinnessvaghet. Alldeles frånsett de allmänna,
i och för sig absolut avgörande argumenten mot en
författares yrke i Sverige — ett land med c: a ett tusen människor,
som intressera sig för litteratur, därav lågt räknat
femhundra, som själva äro författare och sålunda aldrig köpa
några böcker — framhöll jag vältaligt för mig själv de
försvårande omständigheterna vid mitt av lagstiftningen icke
förutsedda rättsfall — och där ingen lag finnes, betraktas
visst brottet som urbota:
1) Jag hade inga studentkamrater från Uppsala eller
Lund, vilka muntligt eller skriftligt skulle ha kunnat intyga,
att de kände mig som en hygglig prisse och att jag redan
under studieåren ansetts tokig — tvärtom skulle jag få som
fiender alla dessa akademikotterier, vilka nu i det offentliga
livet sökte ett levebröd för sig själva och sina släktingar och
vänner;
2) jag hade inga fler skolbetyg än det, som visade BC i
latin och A i teckning, samt därjämte det papper, som
bekräftade, att jag synnerligen hedersamt bestått en tentamen
i människokroppens formgivande anatomi för professorn i
sagda ämne vid det under Kungl. Akademien för de fria
konsterna stående läroverket — minsta studentpojke
behövde sålunda bara i en tidning kalla mig autodidakt, så skulle
hela det borgerliga samhället förstå, att jag varit för fattig
att studera och behandla mig som den farliga och
obehagliga person varje fattig inträngling anses vara; möjligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
