Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Häktad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄKTAD!
Det är en ganska besynnerlig känsla — att bli häktad.
Det mest besynnerliga är, att känslan är rakt inte
oangenäm — när man är oskyldig, förstås! Att bli häktad och
veta med sig, att man är skyldig till det ifrågasatta brottet
— det måste vara fasansfullt!
Men jag skyndar mig säga, att jag använder ordet
häktad en smula romantiskt och överdrivet. I laga ordning
häktad såsom på goda grunder misstänkt för brott har jag,
Gudskelov, aldrig varit — i så fall förmodar jag, att jag
inte skulle tala om’et. Men »anhållen» har jag varit, och
rysligt krigiskt såg det ut med gevär och bajonetter och
revolvrar och sablar — hela den där arsenalen ser ju, i
synnerhet i krigstid, så pass imponerande ut, att man
ovillkorligen känner en ökad respekt för sig själv och börjar
undra, om man i alla fall inte ändå innerst inne skulle vara
något alldeles särskilt pampigt i den högre förbrytarstilen.
Det var under krigstiden jag »åkte fast». Och i
främmande land —.
Det gjorde ju inte saken gladare precis. Men minnet av
de små äventyren blir så mycket angenämare, när jag
besinnar, att jag var fullständigt oskyldig och att allvarliga,
höga och viktiga män ha huggit så fatalt i sten, att jag
själv med kropp och själ har kunnat erfara dumheten i det
som skedde.
Alltså: inte de främmande männens dumhet! De gjorde
endast sin plikt. Men dumheten i den officiella plikt,
som drev dem att med nit och redbarhet begå idiotiska
handlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
