- Project Runeberg -  Svart på vitt /
30

(1930) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Häktad!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-30-]{++} Jag svarade som sanningen bjöd, att det trodde jag visst
inte, men att jag fattat min uppgift så, att jag inte hade
att fälla några omdömen, endast att säga öppet och fritt,
vad jag med egna ögon sett och med egna öron hört. (Jag
kan nu en gång för alla inte med att huttla med sanningen,
jag är och förblir candide!)

Generalen såg på mig med en trött blick — och en trött
blick av en fet och gröngul tatarisk general med hängande
råttsvansar vid mungiporna, det är något särdeles! Han
lyfte sin lilla kraftiga hand och sade något på ryska.

Varpå jag leddes ut ur rummet — mycket vänligt. Men
jag fördes in i ett slags telefonkiosk — utan telefon! — som
inte alls var trevlig. Och dörren smälldes igen bakom
mig! —

Tja! Jag hade ju kommit för att se, hur det gick till i
Ryssland! Konstigt, att människor i ett så stort land måste
leva under så trånga förhållanden!

Cellen var inte stor. Den gav mig nätt och jämt plats att
stå upprätt.

Det knackade på »dörren». (Ryssarne äro dock artiga!
tänkte jag.)

Naturligtvis svarade jag: entrez, s’il vous plait!

Ty man ska vara artig!

Celldörren låstes upp — och en stor hejare till karl kom in

— det vill säga, först lyfte han in sitt gevär! Sedan
trängde han sig själv in — det var en soldat! Och det var just
samme vänligt grinande ryske jätte, som suttit hos mig i
finnslädan över Torne älv! Vi kände igen varandra och
nickade — han strålade av förtjusning! Därefter lyfte han upp
sitt gevär, höll det framför mitt ansikte, klappade på det
och såg på mig så hotfullt han orkade — det var inte så
mycket! — varefter han ställde det i hörnet.

Sedan stack han sin hand i min högra rockficka!

Det kunde jag ju inte gilla! Jag tog ett kraftigt tag om
hans handlove och ryckte upp den främmande näven ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochsvar/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free