Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - På barrikaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-51-]{++} -— Vet inte!
— Ni ämna väl inte storma? gå till anfall —
handge-mäng?
Han skakade på huvudet:
— Omöjligt!! Inte en enda man skulle komma fram
dit bort!
— Hur ämna ni bära er åt då?
— Vi få visst låna hit en liten kanon i eftermiddag eller
kanske i morgon — ett maskingevär går för resten lika bra.
Han talade i exakt samma ton, som när en hantverkare
diskuterar bästa sättet att utföra ett åtaget arbete.
— Nå? frågade jag vidare, och då?
— Det behövs nog bara ett skott i luften — eller en salva
— så ge de sig nog iväg!
— För så vitt de inte först hinna att få tag i sin kanon!
Då blir det ni, som få ge er i väg!
— Det är klart! Inte tjänar det något till att låta slakta
sig i onödan! Inte att slakta andra i onödan heller, förstås!
Bli gossarna därborta starkare än vi, så få vi gå undan, det
är klart det! Och försöka på något annat vis. Men de bli
inte starkare — de ha inga kanoner och kunna inga skaffa!
Men vi ha! Så att — så fort vi fått hit den, som vi fått
löfte att få låna, så blir den här platsen vår! Och vi måste
ha den här platsen! För att kunna hålla trafiken i säker
gång! Tänk på all proviant — allt annat — som måste ut
till hela den stora stadsdelen därborta!
Vid min middag läste jag i aftontidningen en liten notis
på ett par rader. Lugnet var återställt på den där platsen.
Spartakisterna voro fördrivna. Kvarteren där bortom skulle
i morgon bittida vara försedda med allt vad som behövdes.
Förlustsiffran var påfallande liten. Det föreföll nästan,
som om spartakisterna hade tröttnat och givit sig av
godvilligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
