Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Hauptmann Schmidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-60-] —• Hauptmann Schmidt? Så! Och han var här?
— Nej! Han finns nog inte i Miinchen!
— Vad vill man honom då?
Den hygglige kyparen knöt näven och slog ett kort slag
i luften:
— Totschlagen!
— Varför det då?
Kyparen gav mig en obehaglig blick, men mina
nyför-värvade bordsgrannar medlade:
— Herrn är ju främling — Schwede!
— Jag har själv tjänat under Hauptmann Schmidt i
kriget, sade kyparen. En natt hörde vi en kamrat ligga
därute och skrika — han var sårad, och vi ville gå och hämta
honom. Hauptmann Schmidt tog fram sin revolver och
hindrade oss — och vår kamrat fick ligga därute och skrika,
tills han dog.
— Haptmann Schmidt var ansvarig för kompaniet!
invände jag.
—• Gewiss! Vår sårade kamrat var död på morgonen. Vi
kunde ha hjälpt honom —•
— Och lämnat efter er tio döda kanske?
Kyparen ryckte på axlarna:
— Det var nu bara en sak! Och jag säger: totschlagen!
Alltså: en sedan kriget hatad officer skulle nu slås ihjäl.
Enkelt och lättfattligt och för resten ganska naturligt. I
själva verket är det väl tämligen få officerare, som efter
ett krig äro älskade av sina män. Äro de helt enkelt bara
respekterade, så är det ju vackert så!
När jag kommer hem till mitt hotell, ska jag äta en extra
god middag. Min trevlige Ober ordnade i går ihop det
riktigt bra åt mig — till laxforellen fick jag ett Pfalzvin, som
han med en viss omsorg serverade:
— Det här vinet måste man tycka om!
Och naturligtvis tyckte jag om det. I dag ska jag få nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
