- Project Runeberg -  Svart på vitt /
68

(1930) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Hat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-68-]{++} Belgierna kunna hata — men tyskarna äro inte heller
några stympare i den konsten.

Jag besökte Ruhr-området under den värsta
ockupations-tiden. De dagar jag reste omkring där minns jag nu bara
som ett svart moln av fasansfullt hat. Det är naturligtvis
omöjligt att beskriva sådant — ingen, som inte själv
upp-levat det, kan föreställa sig den fasa, som präglar det
dagliga livet i ett hat-centrum.

Man minns kanske, att tyskarna i sin nöd tillgrepo det så
kallade »passiva motståndet?» — Terminus technicus
betecknar helt enkelt: ett organiserat »hat inom lagens gränser.
Men att beskriva dess verkningar är värre.

Vi äro så vana vid att vissa hänsyn iakttagas under det
dagliga samlivet, att vi inte kunna tänka oss kampen för
tillvaron lössläppt under de brutalaste former i en stor stad.

Jag gick på en livligt trafikerad gata i Essen. Plötsligt
känner jag ett kraftigt grepp om min arm och slungas
handlöst upp på trottoaren. I samma ögonblick susar bakifrån
en automobil fram med våldsam fart. Jag hade i sista
ögonblicket blivit räddad av en tysk man, som inte mäktat att
med kalla ögon åse mordet på mig! — Den arme tysken
blev i fosterlandets namn blodigt skymfad och slagen av de
förbigående. Ingen rörde mig! Jag var omgiven av en mur
av iskallt, passivt hat. Ty jag var främlingen!

Jag räddade mig in på ett kafé för att lugna mina nerver
ett ögonblick. Ingen brydde sig om mig! Slutligen
tröttnade jag och röt med en stämma, som annars ofelbart skulle
ha tillkallat polis:

— Ett glas öl!

Vaktmästarna samlades kring mitt bord, men alla vände
mig ryggen under samspråk inbördes. Slutligen kom från
köksdörren en piga fram till mig och slängde ner på mitt
bord en smutsig kaffekopp — utan fat! — fylld med sump!

Då ropade jag på tyska, utan att vända mig till någon,
bara rätt ut i rymden:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochsvar/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free