Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Det franska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-74-]{++} Rakt dragen av en fast och medveten vilja löper vägen
genom parken fram till den ljusa runden, där de levande
kronorna bölja undan —
— ljuvligt, där löven susa,
i svarta virvlar, grå och ljusa,
träden en skugga krusa,
inunder skyars fläkt och drag.
tror jag, att redan Bellman sjöng — och ändå hade han
visst aldrig sett’et!
Där vägen löper ut ur parken, delar den sig för att
famna en väldig gräsmatta — och där borta reser sig
slottet, som en fast och sluten dröm i blommande sten.
Ty det är sten! Det är verklighet! Men det är ändå som
en dröm, att en sådan skönhet, så enkel, så självklart hög
och ädel, har kunnat skapas i verklighetens värld!
Jo! visst få vi gå in!
Det är kanske det vidunderligaste med detta sagolika
slott — alla få gå in för att se dess rikedomar och njuta
dess skönhet!
I den väldiga hallen äro väggarna från golv till tak
full-behängda med jakttroféer — hjorthornskronor av alla slag
från floddalarna mellan Vogeserna och Alperna —
björnskinn, vargskinn och älgskinn från Pyrenéernas
barrskogsklädda sluttningar — och vildsvinsskinn med glimmande
betar i de argsint borstiga käftarna — de äro nog tagna i
skogarna och på fälten här utanför.
Betjänter bruka vara de farligaste av alla husdjuren —
men den, som möter här, ser åtminstone inte farlig ut! En
gammal man i kort, svart jacka och den grannaste väst med
röda, svarta och gröna ränder — det vita förklädet tar han
av sig för att följa oss genom slottet. Det brungarvade
ansiktet är fårat kors och tvärs, och genom alla dessa rynkor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
