Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Det franska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- 78
skor-]{+skor+} kunde se de strålande syner, som lyste för »den lille
korpralens» ögon, brinnande av Lucifers hetaste eld.
Där ligga — under glas! — några gulnade pappersark,
fullskrivna med en oläslig handskrift — Napoleons utkast
till den franska strafflag, som gäller ännu i dag. —
Och nu komma vi in i ett rum av ett helt annat slag —
hur väldigt det är kunna vi inte se, ty överallt mötes ögat
av hyllor, mellan vilka smala gångar leda åt sidorna till
dunkla, tysta små studieceller. Här och där sitter en
gammal man, fördjupad i böckerna framför sig — men i
andra gångar skymta pur unga människor, som hastigt ta
sina böcker eller läsa med sådan iver, att de bli stående vid
hyllorna utan att ge sig tid att sätta sig.
Somliga ha slitna kläder och se så fattiga ut — men det
är ändå inte den kroppsliga hungern, som slämplar deras
ansikten — ögats eld ha de alla, även de, som ha råd att
kläda sig väl, och ansiktenas lysande blekhet kommer inte
av umbäranden, den kommer av andens nästan smärtsamt
starka makt i deras hjärtan — hos en och annan yngling
och flicka, som gemensamt böja sina huvuden inför samma
unders uppenbarelser i samma livsens bok, är väl
ansiktenas marmorvita spänning av längtan mest i släkt med det,
som de gamle kallade »pallor amantium» — de älskandes
blekhet.
Gå tyst! Stör inte kärleken! I synnerhet inte, när den
sysslar med så allvarliga ting som frågorna om livets upphov
och ändamål — vadan och varthän!
De unga tu, som med sådan iver forska gemensamt, de
få nog svar av livet självt — menar ni? Ja visst! Det
praktiska livets svar! Men dessa unga ha en andens hunger, som
kräver ett svar även från de översinnliga idéernas värld!
Oroa inte kärleken! Gå tyst! Se till, att ingen får den störa,
förrän själv den vill! Skulle man kunna säga — men det
låter som vers, och med sådant ha vi ju rakt inte tid!
Och vart för oss nu den vänligt mysande gamle betjänten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
