- Project Runeberg -  Svart på vitt /
91

(1930) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ett skadeståndsproblem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[- 91

ett-]{+ett+} rum han redan hyrt på ett hotell — samt att väggohyra
såsom smittofarlig genast skulle anmälas hos hälsopolisenl

Jag visslade fräckt den franska segerfanfaren i trappan —
och satte in en rationell offensiv i mitt rum. Efter en stund
hade jag så där en sju å åtta stora, svarta sotfläckar i taket.
Efter stearinljuset. Varje fläck betecknade en dödad fiende!

Nästa dag var värden likblek — så där otäckt gråvit i
ansiktet som fransmannen blir, när han biter samman
tänderna om ett vilt hat. Men han teg! Och på kvällen satte
jag några nya fläckar i taket — varje fläck ungefär som
ett tefat i storlek.

Nu inträffade det lustiga, att värden försvann! Jag såg
honom inte dagen därpå! Och inte nästa dag heller! Nu
efteråt förstår jag, att han inte vågade möta mig — han
tordes inte lita på sina nerver! Han fick inte — för polisen!

— köra ut mig! Ännu mindre fick han misshandla mig,
naturligtvis! Han ville inte bekosta en grundlig rengöring!
Och han tordes inte riskera, att jag anmälde honom hos
hälsopolisen! Han var i ett fatalt dilemma!

Jag insåg klart hela fördelen i min strategiska position

— och gick hänsynslöst till anfall! Jag kan nu en gång för
alla inte med vägglöss. Jag dräpte — med ljuset i taket
eller med tändsticksasken mot väggen — dagligen och
nattligen de fiender, som vågade sig fram.

En dag — jag hade väl ett tjugotal svarta segertroféer i
taket — höll värden på att förgå sig. Han tittade in genom
min halvöppna dörr, pekade i taket och sade, halvgråtande
av ilska:

— Vem ska betala det där?

— Det gör väl hälsopolisen? svarade jag. Naivt, det kan
jag försäkra! (Jag är en mycket naiv man, ett slags
Can-dide.)

— Vad menar ni egentligen, Monsieur?

— Jo — hälsovårdspolisen har ju givit order, att sådana
djur ska utrotas — genast! och överallt, var man ser dem!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochsvar/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free